start over again
Känns lite som att dom senaste veckorna varit en konstant dimma; klockan har alltid varit halv sex på morgonen, jag har haft glitter och lösögonfransar i hela ansiktet, solen har skinit, fåglarna har kvittrat och alla anständiga har varit på väg till jobbet. Själv har jag varit påväg hem, vinglandes. Ibland har jag somnat någonstans på vägen men förr eller senare har jag alltid hittat hem. Det är egentligen helt fantastiskt, att man alltid hittar hem. Lyckades iallafall gå ut skolan mitt i alltihop, med vad som faktsikt går att kalla betyg,
Nu ska alltså livet börja.
